Elevanvändningen av bloggen

Nu har jag haft mina bloggar en termin och det är dags att reflektera över vad som har hänt.

Både eleverna och jag har ändrat våra beteenden. Jag skriver inte fullt lika mycket på bloggen. Det som är sagt en gång, sägs inte en gång till, bloggen får ligga som en ständigt utsägande. Om ett räcka lektioner följer utan att vi inför något egentligt nytt, skriver jag i allmänhet inte något.

Eleverna besöker inte sina kursbloggar lika mycket. Detta gäller emellertid inte alla klasser. NV2 är fortsatt flitiga och kontinuerliga besökare. Jag misstänker att det beror på programmets studieförberedande karaktär, samt att gruppen i sig är motiverad. En annan klass som besöker sin kursblogg i relativt hög grad är BP1. En förklaring kan vara att de inte vet om något annat sätt att möta min undervisning på. Alla andra elever jag träffar har andra erfarenheter från gymnasiet.

En tanke som dykt upp är att övriga klasser har elever vilka fungerar som informationsbärare, de besöker bloggen och vidarebefordrar informationen till en grupp av andra elever. Min misstanke är att de främst förmedlar ett bekräftande av det som redan är känt inom gruppen.

För SP3 var kursen i filosofi redan klar i mitten av terminen, men någon eller några fortsatte att besöka kursbloggen flitigt, trots att det inte hände något. Min misstanke har varit att detta kan förklaras utifrån att elever med restuppgifter självmant har besökt bloggen inför sitt kompletterande. Ingen av elev har frågat mig vad de ska göra, istället får jag kommentaren "javisst ja, det finns på bloggen". I slutet av veckan innan jul fick jag ett antal kompletterande arbeten från elever i SP3, vilket delvis kan förklara besöken på filosofibloggen. Detta ansvarstagandet har jag inte mött tidigare. Om det beror på mitt bloggande, koncentrationsläsandet, något annat jag eller klassen har gjort kan jag inte svara på.

Beforskat område?

Den 27 november hade jag det stora nöjet att bli intervjuad av en lärarstuderande om mina skolbloggar. Det utvecklades till ett givande och intressant samtal, vilket i efterhand tvingar mig till en självkritisk position.

Varför blogga?

Är det för att jag vill glänsa? Det finns säkert bland mina mindre ädla bevekelsegrunder. Men, egentligen, varför skulle det vara mindre ädelt att vilja glänsa, om det för med sig något gott? Om jag utvecklar tillvägagångssätt vilka gör så att eleverna lyckas bättre, är inte det gott oavsett mina egna personliga bevekelsegrunder?

Jag har tidigare på denna blogg (2008-09-29) anfört skäl till mitt bloggande: att skapa kontinuitet (över perioder där vi inte ses), transparens och tillgänglighet (vem som helst kan ta del av bloggen och vad vi har gjort). Jag står fast vid dessa skäl. Men finns det något mer hos mig?

Jag vet att vissa saker är lättare att glänsa med än andra. Att glänsa med en blogg är lätt.

Varje lärare utgör en mängd små eller stora hjältedåd i det tysta och detta måste sätta i relation till mitt bloggande. Kanske vore jag en bättre lärare om jag var traditionell?

Turligt nog finns det ingen motsättning för mig. Att blogga innebär inte ett merarbete, bara ett annorlunda arbete. Men i sak löser det inte problemet för mig, jag kan fortfarande ställa mig frågan huruvida jag gör rätt saker? Det finns rimligtvis alternativa sätt att utföra lärararbetet på, som kan vara bättre än det jag för stunden har valt.

Jag tycker att det är bra om studenter och forskare intresserar sig för IT och undervisning. Detta är ett område som borde beforskas, ett av många områden inom undervisningsvetenskapen.

Elevmedverkan

Mycket av det vi gör i skolan sker inte på riktigt. Det är en övning. Skolkunskap. Vad ska jag ha det här till, Torbjörn? Vi skriver, pratar, lyssnar och läser som en skolsysselsättning.

Beskrivningen är orättvis, men inte helt.

Jag föreställer mig att ett autentiskt arbete är mer motiverande än ett icke-autentiskt. Om jag lagar mat som någon ska äta, försöker jag göra det bättre än om maten ska gå i soptunnan direkt. Om en elev skriver en text som ska läsas av någon utöver läraren, blir det mer meningsfullt än om det enbart är en övning vars enda läsare är en lärare, eller ingen alls. Men det autentiska har en baksida - ångest. Detta är huvudskälet för att jag inte har engagerat eleverna i någon större grad i bloggandet. Allt för få vågar.

Ett sätt jag nu experimenterar med, för att få med elever som skribenter, är att vara mystisk eller kryptiskt. På bloggen för NV2 finns en länk vilken jag kallar "Elefantbloggen".

Elefantbloggen är en blogg vilken ska härbärgera en berättelse som jag och eleverna skriver tillsammans. Jag har inte presenterat denna blogg för klassen. Den har bara dykt upp som länk. Det dröjde ungefär 14 dagar innan ett par elever reagerade och skickade in bidrag. Bidragen är visserligen mycket enkla, bitvis felstavade och tramsiga, men jag tar dem ändå och försöker sätta in dem i något sammanhang där de framstår som sammanhangsskapande.

Namnet "Elefantbloggen" är helt slumpmässigt och har inget med innehållet att skaffa, men det finns ett skäl för slumpmässigheten. Om namnet verkar slumpmässigt styr det innehållet mindre än om det finns någon rimlig koppling till innehållet. Emellertid kan den kreativa elever tänka ut någon koppling mellan elefantblogg och innehållet i texten, men då torde det vara en så kreativ elev att denne sannolikt själv inser detta.

Att namn är slumpmässigt påkomna är inget ovanligt. Vi möter det tämligen ofta i mediavärlden, radioprogrammen Clownen luktar bensin och Mammas nya kille är två exempel.

Jag sitter nu och hoppas att eleverna har hamnat på ett slutande plan och börjar skicka in fler texter.

Välkommen att titta på mina bloggar

I dag, torsdagen den 23 oktober, är det öppet hus på Spångbergsgymnasiet och kanske är du en av besökarna på skolan. I så fall står du antagligen utanför biblioteket och läser detta. Men bloggen är tillgänglig för vem som helst med en internetuppkoppling.

I högerspalten hittar du länkar till alla mina skolbloggar och du är välkommen att botanisera bland sidorna.

Har du frågor kring mina bloggar är du alltid välkommen att skicka ett mail till mig:

torbjorn.stromberg@edu.filipstad.se

Blogganvändningen

Internet är fullt med gratistjänster. Portalen denna blogg ligger på är ett sådant exempel. En annan användbar gratistjänst erhålls av StatCounter, till vilken det går att koppla bloggen och få fram statistik kring bloggbesöken.

Denna tjänst har jag nu använt i två veckor och kan (möjligtvis) utläsa en beteendestruktur. Besökfrekvensen ökar inför första lektionen, om jag inte har haft en klass på ett tag, eller så inträffar detta efter denna förstalektion.

Det verkar som om eleverna antingen vill erinra sig vad vi har gjort tidigare, eller repetera det vi nyss har gjort. Beteendet verkar vara ett antingen eller beteende och inte ett både ock.

En annan möjlig förklaring är nyhetens behag. Det är helt enkelt kul med en blogg, eftersom ingen annan lärare bloggar. Än.

Effektkedja: föräldrar-elev

Jag och min medmentor har haft föräldrmöte. Vi berättade om byggprogrammet och förklarade hur vi tänkte kring olika saker. På det stora hela var det ett tämligen ordinärt föräldramöte, varken mer eller mindre.

Jag berättade om mina bloggar, hur jag tänker kring dem och vilka jag föreställde mig att mina läsare var. Jag talade om för dem, mycket tydligt, att bloggarna var som ett fönster in i mitt arbete och att de var välkomna att besöka dem.

Låt oss tänka oss att föräldrar besöker bloggarna. Vilken effekt kan vi förvänta oss av det? Kommer föräldrarna att påverka eleverna i en sådan riktning att de lyckas bättre i skolan? Jag vet inte, men jag antar att effekten kan bli den.

Jag vet för lite, känner jag. Det måste finnas studier kring föräldraengagemangets betydelse och vilket engagemang som är bäst. Jag behöver läsa på.

En möjlig effekt

Har mitt bloggande effekt? Frågan är enveten och dyker upp i mitt huvud titt som tätt. Jag märker att jag mer eller mindre i första hand söker efter positiva tecken - dvs att eleverna skulle göra något på grund av mitt bloggande.

Varför endast söka efter det? Ett tecken skulle ju lika gärna kunna vara avsaknaden av ett beteende. Ett sådant kom jag på i går kväll.

Den här terminen har ingen, vad jag kan erinra mig, frågat mig: "Vad har jag missat?" Detta kan vara en möjlig bekräftelse på min ambition att elever ska kunna informera sig om vad som försiggår på lektionerna utan min medverkan.

Rimligtvis leder detta självinformerandet till en höjd måluppfyllelse. Eller?

Har det effekt?

Om inte mitt bloggande bidrar till måluppfyllelsen är det meningslöst. Hur ska jag kunna få sådan kunskap?

Helst av allt skulle jag vilja ha två grupper vilka är exakt likadana i alla avseenden, utom ett: den ena gruppen skulle möta en blogg och den andra inte. Allt annat lika.

Jag har inte möjlighet att skapa en sådan kontrollerad situation, istället är jag hänvisad att tolka och söka efter tecken som bidrar till måluppfyllelsen.

I dag har jag kunnat se på besöksstatistiken för ett par av bloggarna att de har använts tämligen flitigt efter skoldagens slut. En av bloggarna har var mycket (nåja, relativt sett) besökt under kvällen. Jag kan se hur klasser, vilka inte har gjort sig kända för någon större läxläsariver, verkar använda bloggen. De använder den!

Egentligen kan jag inte vara säker på att det är mina elever som har besökt bloggarna, men jag har ingen anledning att misstänka annat än att majoriteten av besökarna är mina elever.

Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska utvärdera mitt bloggande. Det stör mig.

Utelämnande och förmätet?

En kommentar som jag har hört flera gånger är att mitt sätt att blogga är väldigt utlämnande, eftersom min uttalade ambition är att lägga ut allt som har med lektioner att göra. Det utlämnande skulle bestå i att jag är öppen med hur jag förstår och konkretiserar min lärargärning och därmed exponerar mina svagheter. Det är sant att jag visar upp svagheter. Men är det ett problem, när jag även upp styrkor?

Kontentan av detta är en implicit uppmaning till omgivningen: "Om jag gör fel, tala om det. Om jag gör rätt, tala om det."

I sanningen är inte allt utlagt på bloggen, eftersom en del av mina lektionsöverväganden har närmast en elevvårdande karaktär.

Jag tycker att lärarprofessionen i Sverige har en alltför stark individualistisk orientering och vår yrkesetik ger inte något stöd åt det. Sveriges lärare har förbundit sig genom sina fackliga organisationer att bedriva undervisning i enlighet med vetenskap och beprövad pedagogisk erfarenhet. Den beprövande pedagogiska erfarenheten ska inte ses som begränsad till individuella erfarenheter utan som något kollektivt och kommunicerat. Jag kan inte tvinga någon till denna diskussion, däremot kan jag bjuda in och bjuda på ett exempel. Detta är även ett argument för bloggandet.

Är detta förmätet? En del tycker så, andra inte och ytterligare några är likgilltiga. Vilken gruppering som är störst vet jag inte. Men under alla omständigheter är jag redo att ta diskussionen.

Att göra skillnad - världslärardagen, 5 oktober

I dag är det världslärardagen, värt att erinra sig om. Denna dag instiftades av Unesco 1994 för att högtidlighålla det gemensamma undertecknandet av Unesco/ILOs rekommendation angående lärarnas ställning den 5 oktober 1966.

Denna dag är en symbol för insikt och förståelse av lärarnas avgörande bidrag till utbildning och utveckling.

Vi gör alla skillnad genom vårt arbete. Vårt arbete betyder något viktigt för våra elever. Mitt bloggande är bland annat ett försök att göra skillnad för en elevgrupp vilken har en dålig studieteknik eller har svårt för att koncentrara sig under lektioner.

Hur mycket arbetar jag, egentligen?

Under den gångna veckan har jag fått en del frågor kring hur mycket arbete jag lägger ned på mina bloggar. Svaret är: lika mycket som tidigare. Bloggandet har inte inneburit något extra lärararbetet, däremot har arbetet blivit något annorlunda, men inte mycket.

Mitt bloggande bygger på ett användande av mallar. Det finns mallar för hela sidor, vilka går att ändrat något. Andra mallar är så kallade gadgets. På den här sidan finns två exempel (arkiv och länkar). Därutöver finns ytterligare 45000 gadgets att botanisera bland. Många gadgets är rent strunt och en hel del är porreklam, men de väljer jag inte av yrkesetiska och pedgogiska skäl.

Jag har lagt till en länk, där denna sida du nu läser på, har fått en annan framtoning. Det tog mig två och en halv minut att fixa till, med hjälp av olika mallar. Så enkelt är det.

Andra lärare som bloggar

Det är sällan man är först med något. Och tur är det. Då har man förmånen att kunna lära av andra. Det sistnämnda är mer arbetsbesparande än det förstnämnda.

Länken som jag nu publicerar tar dig till Skolverkets portal IT för pedagoger och deras länksida angående blogg i undervisning.

Därför bloggar jag!

Hösten 2008 var startpunkten för två större schemaförändringar på Spångbergsgymnasiet. Den första är att åk tre på samhällsprogrammet läser filosofi A under en halv termin varefter psykologi A tar vid under den andra halvan. Tidigare har filosofi och psykologi tagit en termin var i anspråk. Den andra förändringen är att byggprogrammets samtliga årskurser har "praktiska" respektive "teoretiska" veckor. Dessa omläggningar har inneburit att samtliga mina kurser påverkades.

Det första problemet som pockade på en lösning var kontinuitetsproblemet: när jag inte skulle träffade eleverna på över en vecka blir det än svårare att skapa sammanhang i svenskämnet. Till detta problem fogades redan befintliga problem, exempelvis att många elever har svårt med basala saker som att anteckna och använda anteckningarna. När jag träffar elever mer kontinuerligt har jag lättare att påminna dem om saker som ska göras och lämnas in. Denna möjlighet skulle nu begränsas för byggeleverna.

När jag lägger ut lektionsplaneringar och anteckningar överbrygger jag till viss del ovanstående problem. Men den största vinsten ligger nog inte på den nivån. Det är ett faktum att många elever till stor del lever ett digitalt liv. Deras livsvärld är förvisso virtuell, men verklig. Mitt bloggande är ett försök till närmande av den livsvärlden. Men det ska vara ett villkorslöst närmande från min sida. Jag förutsätter inte att eleverna ska gå in på bloggen under sin fritid. Det är en möjlighet, intet mer. När jag kräver att eleverna ska besöka bloggen så sker det under lektionstid och på skolans datorer.

En annan vinst med bloggandet tillkommer de elever som är sjuka genom att de kan följa hur undervisningen utvecklas och se vad deras friska klasskamrat sysslar med.