Den här bloggen är vilande

Den här bloggen är vilande. Gå till min nuvarande blogg: Bloggomobil.

Bloggen är inte längre vilande. Den är stendöd!

Vad ska jag som pedagog ta ansvar för?

Det är enkelt att blogga. I stort sett vilken elev som helst kan komma i gång med sin egen blogg inom fem minuter. Detta är något gott i ett demokratiskt samhälle. Om inte tidningar, radio och TV ger utrymme och spridning åt olika åsikter kan medborgarna själva skapa sig detta utrymme och spridning. Jag bidar gärna med kunskap om hur detta går till.

Men om formen i sig har en någorlunda demokratisk sida betyder det inte att innehållet i sig behöver vara demokratiskt. Internet härbärgerar hur mycket rasistisk, nazistisk och nationalistisk smörja som helst, för att inte tala om all sexism, homo- och xenofobi.

Om jag hjälper en elev att komma igång med en blogg, innebär det att jag även måste ta ansvar för innehållet? Kanske. Titta på länken här nedan och svara sedan på frågan en gång till.

http://sexism-och-bloggmallar.blogspot.com/

Det tog mig ca 5 minuter att skapa denna halvpornografiska sida med hjälp av färdiga mallar, vilka innehåller bloggens faktiska bildinnehåll och länkar. Jag har alltså inte bidragit med bilder och länkar ur något eget förråd, om någon nu tror det. Detta visar på ett mycket påtagligt sätt att det är tekniskt lika enkelt att göra det dåliga som att göra det goda.

(Egentligen vet jag bara vad som finns på de fyra översta gadgeterna eftersom jag konstruerade detta på arbetsdatorn och websense blockerar de övriga. Emellertid föreställer jag mig att en rodnad skulle spridas över mina kinder och jag fick se bilderna.)

Min uppfattning är att vi måste bedriva undervisning vilken problematiserar det eleverna ställs inför. Vi får inte drabbas av moralpanik och säga "usch och fy" och sortera bort det dåliga, eftersom det inte är möjligt att sortera bort. Eleverna möter det likväl på annat håll.

Vår uppgift är att i allmänhet säga "usch och fy" om det dåliga, samt argumentera varför det är usch och fy. Därutöver är vår uppgift att göra detta varje gång vi möter elever vilka gör sexistiska övertramp. Alltså värdegrundsfrågor och därmed inget nytt i sak.

Jag har inte tänkt klart i detta ämne, det erkänner jag.

Bloggande kollega

Till min förnöjelse kan jag konstatera att en kollega till mig på skolan, Olof Wermelin, har tagit upp bloggtemat med en elevgrupp. Till skillnad från mig tänker han sig att det är eleverna som ska blogga. Jag ser med förväntan på hur detta kommer att utveckla sig. Besök gärna Olofs egen blogg för att direkt sköljas över av hans tankar i ämnet.

Länk till: Olof Wermelin

Elevanvändningen av bloggen

Nu har jag haft mina bloggar en termin och det är dags att reflektera över vad som har hänt.

Både eleverna och jag har ändrat våra beteenden. Jag skriver inte fullt lika mycket på bloggen. Det som är sagt en gång, sägs inte en gång till, bloggen får ligga som en ständigt utsägande. Om ett räcka lektioner följer utan att vi inför något egentligt nytt, skriver jag i allmänhet inte något.

Eleverna besöker inte sina kursbloggar lika mycket. Detta gäller emellertid inte alla klasser. NV2 är fortsatt flitiga och kontinuerliga besökare. Jag misstänker att det beror på programmets studieförberedande karaktär, samt att gruppen i sig är motiverad. En annan klass som besöker sin kursblogg i relativt hög grad är BP1. En förklaring kan vara att de inte vet om något annat sätt att möta min undervisning på. Alla andra elever jag träffar har andra erfarenheter från gymnasiet.

En tanke som dykt upp är att övriga klasser har elever vilka fungerar som informationsbärare, de besöker bloggen och vidarebefordrar informationen till en grupp av andra elever. Min misstanke är att de främst förmedlar ett bekräftande av det som redan är känt inom gruppen.

För SP3 var kursen i filosofi redan klar i mitten av terminen, men någon eller några fortsatte att besöka kursbloggen flitigt, trots att det inte hände något. Min misstanke har varit att detta kan förklaras utifrån att elever med restuppgifter självmant har besökt bloggen inför sitt kompletterande. Ingen av elev har frågat mig vad de ska göra, istället får jag kommentaren "javisst ja, det finns på bloggen". I slutet av veckan innan jul fick jag ett antal kompletterande arbeten från elever i SP3, vilket delvis kan förklara besöken på filosofibloggen. Detta ansvarstagandet har jag inte mött tidigare. Om det beror på mitt bloggande, koncentrationsläsandet, något annat jag eller klassen har gjort kan jag inte svara på.

Beforskat område?

Den 27 november hade jag det stora nöjet att bli intervjuad av en lärarstuderande om mina skolbloggar. Det utvecklades till ett givande och intressant samtal, vilket i efterhand tvingar mig till en självkritisk position.

Varför blogga?

Är det för att jag vill glänsa? Det finns säkert bland mina mindre ädla bevekelsegrunder. Men, egentligen, varför skulle det vara mindre ädelt att vilja glänsa, om det för med sig något gott? Om jag utvecklar tillvägagångssätt vilka gör så att eleverna lyckas bättre, är inte det gott oavsett mina egna personliga bevekelsegrunder?

Jag har tidigare på denna blogg (2008-09-29) anfört skäl till mitt bloggande: att skapa kontinuitet (över perioder där vi inte ses), transparens och tillgänglighet (vem som helst kan ta del av bloggen och vad vi har gjort). Jag står fast vid dessa skäl. Men finns det något mer hos mig?

Jag vet att vissa saker är lättare att glänsa med än andra. Att glänsa med en blogg är lätt.

Varje lärare utgör en mängd små eller stora hjältedåd i det tysta och detta måste sätta i relation till mitt bloggande. Kanske vore jag en bättre lärare om jag var traditionell?

Turligt nog finns det ingen motsättning för mig. Att blogga innebär inte ett merarbete, bara ett annorlunda arbete. Men i sak löser det inte problemet för mig, jag kan fortfarande ställa mig frågan huruvida jag gör rätt saker? Det finns rimligtvis alternativa sätt att utföra lärararbetet på, som kan vara bättre än det jag för stunden har valt.

Jag tycker att det är bra om studenter och forskare intresserar sig för IT och undervisning. Detta är ett område som borde beforskas, ett av många områden inom undervisningsvetenskapen.

Elevmedverkan

Mycket av det vi gör i skolan sker inte på riktigt. Det är en övning. Skolkunskap. Vad ska jag ha det här till, Torbjörn? Vi skriver, pratar, lyssnar och läser som en skolsysselsättning.

Beskrivningen är orättvis, men inte helt.

Jag föreställer mig att ett autentiskt arbete är mer motiverande än ett icke-autentiskt. Om jag lagar mat som någon ska äta, försöker jag göra det bättre än om maten ska gå i soptunnan direkt. Om en elev skriver en text som ska läsas av någon utöver läraren, blir det mer meningsfullt än om det enbart är en övning vars enda läsare är en lärare, eller ingen alls. Men det autentiska har en baksida - ångest. Detta är huvudskälet för att jag inte har engagerat eleverna i någon större grad i bloggandet. Allt för få vågar.

Ett sätt jag nu experimenterar med, för att få med elever som skribenter, är att vara mystisk eller kryptiskt. På bloggen för NV2 finns en länk vilken jag kallar "Elefantbloggen".

Elefantbloggen är en blogg vilken ska härbärgera en berättelse som jag och eleverna skriver tillsammans. Jag har inte presenterat denna blogg för klassen. Den har bara dykt upp som länk. Det dröjde ungefär 14 dagar innan ett par elever reagerade och skickade in bidrag. Bidragen är visserligen mycket enkla, bitvis felstavade och tramsiga, men jag tar dem ändå och försöker sätta in dem i något sammanhang där de framstår som sammanhangsskapande.

Namnet "Elefantbloggen" är helt slumpmässigt och har inget med innehållet att skaffa, men det finns ett skäl för slumpmässigheten. Om namnet verkar slumpmässigt styr det innehållet mindre än om det finns någon rimlig koppling till innehållet. Emellertid kan den kreativa elever tänka ut någon koppling mellan elefantblogg och innehållet i texten, men då torde det vara en så kreativ elev att denne sannolikt själv inser detta.

Att namn är slumpmässigt påkomna är inget ovanligt. Vi möter det tämligen ofta i mediavärlden, radioprogrammen Clownen luktar bensin och Mammas nya kille är två exempel.

Jag sitter nu och hoppas att eleverna har hamnat på ett slutande plan och börjar skicka in fler texter.

Välkommen att titta på mina bloggar

I dag, torsdagen den 23 oktober, är det öppet hus på Spångbergsgymnasiet och kanske är du en av besökarna på skolan. I så fall står du antagligen utanför biblioteket och läser detta. Men bloggen är tillgänglig för vem som helst med en internetuppkoppling.

I högerspalten hittar du länkar till alla mina skolbloggar och du är välkommen att botanisera bland sidorna.

Har du frågor kring mina bloggar är du alltid välkommen att skicka ett mail till mig:

torbjorn.stromberg@edu.filipstad.se